Artist Statement

Att vi lever i en sekulariserad kultur innebär inte att människan har kommit till terms med sin roll som en kugge i samhällsmaskineriet. Mål, riktning och mening – få ägnar sig aktivt åt att finna svaren, men vi överrumplas alla med jämna mellanrum av ögonblicken då vi betraktar oss själva utifrån och ryser inför insikten att vårt liv är en film som ingen vill se. Jag anser att det är i de här stunderna som vi är sanna.

Jag vill synliggöra dessa ögonblick i mina målningar och ställa dem på sin spets. Mina bilder skildrar varken en händelses början, slut eller höjdpunkt. Det handlar om just de ögonblick där händelsen står och vacklar på den plats som vi upplever som meningslös. Det statiska ögonblick där vi ifrågasätter vår egen existens, men inte till den grad att ifrågasättandet kan utgöra grunden till ett första steg i en annan riktning.

Mina dekorerade objekt relaterar till de kultföremål som tidigare erbjöd människan en kanal till en fiktiv värld i de stunder då verkligheten kändes statisk och meningslös.

Objektdyrkan har följt människan, från Willendorfs Venusstaty till kyrkornas tummade helgonstatyer. Jag är intresserad av de föremål som berättar historier – inte direkt visuellt, utan genom sitt förmodade syfte, som rekvisita i scener.

Jag tror att människans vilja att dekorera saker bottnar i något slags sökande efter det vackra som en gudom i sig. I detta sökande finns en vilja att få kontakt med det sublima, en nyckel till en högre form av varande. Man avbildar naturen i en desperat strävan att efterlikna det perfekta, i ett försök att komma i kontakt med det gudomliga. Detta är något gemensamt för alla kulturer oavsett religion.

Jag vill spendera mycket tid tillsammans med mina verk. Jag gillar att göra dem långsamt och med omtanke, därför väljer jag ofta tekniker som kan tyckas orationellt långsamma. Jag känner dock att jag måste ha en djup relation med ett objekt för att jag ska kunna stå bakom föremålet. För mig blir de flesta av mina verk till en kärleksaffär.

Någonstans finns kanske en romantisk förhoppning om att kunna ladda verket med någon slags energi, en ursprunglig naiv vilja av att förmedla till betraktaren den angelägenhet jag kände under skapandet.

10_rosa-fjaeril-05.jpg